onsdag 4 april 2012

Dagens funderingar

Förvirringen är STOR....

Misskött mig en massa sista tiden, helger med vin, ätit lite pasta, även bröd osv.

Är i fas 2

För det mesta äter jag rätt, men inte alls som jag skall göra.

Promenaderna som jag verkligen älskade har jag slutat med.

Ja allt är helt galet och fel...

Fast detta så har jag gått ner i vikt, inte i mått men vikt mässigt, hur går detta ihop ?
Där kommer min förvirring...

Faktiskt så önskar man att man skulle gå upp så man vaknar, det är klart att det kommer så småning om..

Då tänker jag Ann kom igen nu va glad att du inte har gått upp börja om med Dukan som du mådde så bra utav..
För de gjorde jag verkligen, kroppen mådde toppen, magen, humöret, sömnen promenaderna, ja allt var super......

Varför börjar man fela, jo det kommer en fest, bara denna gång, sen är det en depp period, bara nu, sen blir man sjukskriven då skyller man på det, sen är man fast igen...

JAG VILL verkligen komma tillbaka till DUKAN känslan, men varför är det så svårt ???

Snäll om någon av er läser min blogg ge mig tips förslag, råd vad som helst som gör att jag hittar tillbaka.

VILL tillbaka.... vill säga JA KAN, DU KAN.....

// Ann

3 kommentarer:

  1. Jag undrar också varför det är så jädra svårt att komma igång igen när man vet hur bra man mådde! Jag började ju i januari förra året till april förra året, sen fuskade jag en massa och så deppade jag en massa och sen tänkte jag köra igång igen, gjorde ett par halvhjärtade försök men slutade alltid med fusk. Inte förrän ett år efter min första omgång startade, kom jag igång igen dvs januari i år! Sjukt att det är så svårt!
    Men jag hejjar på dig, läs på forumet, läs info om dukan som du gjorde innan du började förra gången, bli peppad igen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Likkan !
      Har faktiskt börjat att läsa om boken...
      Och nu äter jag mer & mer Dukanskt så jag hoppas att det snart blir 100 % Dukanskt...
      Måste verkligen komma igång igen....
      Tack för pepp..
      // Ann

      Radera
  2. Tappa inte sugen, jag har också haft mina downperioder, men inte gett upp.
    Om man tänker på hur det var för några kilon sen, så vill man inte tillbaks dit.
    Jag har gjort mig av med mina för stora kläder, och sytt in en del, så jag kan inte obemärkt öka i omfång.
    För min det har bloggen varit ett sätt att inte ge upp, jag vet att folk besöker mig och vill inte göra dem besvikna.
    Vissa personer blir extra motiverade att att göra listor, planera veckans måltider, göra inköpslistor, pricklistor med olika mål och delmål o.s.v.
    Jag kan känna att jag blir motiverad när jag prickar av punkter, man blir så nöjd när man gjort det man bestämt sig för att göra.
    Hoppas så att du kommer tillbaks med samma intensitet och go som du hade förut.
    Kram /Mona

    SvaraRadera